Paul
McCartney
"Run Devil Run"
(Parlophone/EMI/MPL, 1999)
Betyg: 3 skalbaggar av 5
I
begynnelsen.. för Mersey Beat-boomen, på det tidiga 60-talet...
var...ja, amerikanska 50-tals-rocken. Ja, här river Paul av låtar
från The Beatles tidiga repertoar, men som aldrig spelades in, när
det begav sig. Beatlarna lyssnade i slutet av 50-talet intensivt på
den nya musiken och skivorna som skeppades in från U.S.A. genom Liverpool's
hamn, som då var inkörsporten, för den nya musiken. Dom började
genast spela hits från dom stora, "over there", men intresserade
sig också för B-sidorna på dessa singlar, vilket gjorde att
de inte lät precis som alla andra band från Liverpool, vid den
här tiden. Detta var en av anledningarna till att Liverpool dominerade
musik-utvecklingen och topplistorna under det tidiga 60-talet. The Beatles
själva spelade inte in många av dessa låtar, men fram till
skivan "For Sale" i slutet av 1964 fanns några med, t.ex.
Buddy Holly's "Words Of Love". Mannen som inspirerade Beatlarna
att skiva egna låtar. Vilket kan avlyssnas på "Anthology
1", där vax-skivan "In Spite Of All The Danger" finns
med.
Däremot dök många upp vid deras otaliga inspelningar i BBC's
radio-studio, där ett urval är samlade på dubbel-CD'n "Live
at The BBC".
Men här har Paul dammat av några av sina favoriter, när rocken
var ung. Dessutom tre egna kompositioner, i samma anda, däribland titelspåret.
Några
riktigt röjiga rockare finns med, om man jämför lite med den
platta som kom 1988 ursprungligen i Ryssland, så är denna platta
definitivt råare och live-i-studio. Alltså inspelad på samma
sätt som The Beatles första LP "Please, Please Me".
Musik-historia, självklart, men ändå med en fräsch touch,
och har du inte fastnat i sample-träsket och opersonliga skiv-bolags-produktioner,
och drunknat i vaneföreställningen att all bra musik är den
senaste hiten på någon fabricerad topp-lista, så är
det här ett bra alternativ till lite "enkelt" sväng i
50-tals-anda.
Ulf
Lindeberg