John Lennon fyller jämnt! Den 9 oktober 1940 mitt under en tysk bombräd föddes John Winston Lennon, (senare John Ono Lennon).
Detta skall givetvis firas. Skivbolagen gör det på sitt vis. På dagen 60 år efter födelsen släpps två av Johns solo-album på nytt.
Johns första riktiga solo-album från 1970, "Plastic Ono Band". Och hans sista, som släpptes i november 1980, bara månaden innan han blev brutalt mördad utanför sitt hem i New York.
I tradition med senare års succe'er med "Yellow Submarine" och "Imagine" har man mixat och mastrat om även dessa plattor. Dessutom hittar man bonus-spår på båda.
Som bonus får vi "Power To The People", en av hans största solo-hits, utgiven som singel 1971 och "Do The Oz", B-sida till Elastic Oz Band's, "God Save Oz"-singel, som gavs ut för att stödja tidskriften "Oz" som råkat i klammer med rättvisan för obsenitet!?
Plattan innehåller lågmälda, `nakna´, sannings-sökande låtar med inslag av hans då aktuella experimenterande med primal-skriks-terapi, som "Mother" och klassikern "God" där han för första gången bekräftar att The Beatles är över. Till mina personliga favoriter hör förstås "Working Class Hero" och den otroligt vackra balladen "Love".
Men även "Hold On", "Isolation" och "Look At Me" har den typiska Lennon-atmosfären som återfinns i hans alster på "The Beatles", eller deras "Vita Album" från1968, som blev ett forum för Beatlarnas solo-prestationer.
Plattan är övrigt inspelad i den klassiska Abbey Road-studion och på trummor återfinns den inte helt obekante trum-skinns-garvaren Ringo Starr.
Att sätta betyg på en sån här platta är som att betygsätta Abbey Road-studion eller en företeelse som har sin orubbliga betydelse i musik-historien. Flera av låtarna är mindre lättillgängliga men presenterar mer en ståndpunkt eller ett uttryck. "My Mummy's Dead", t. ex. handlar förstås om Johns mor Julia, som omkom när en onykter polisman, inte i tjänst, ska väl tilläggas, körde över henne, precis när mor och son återfått kontakten, 1958. John bodde ju under sin uppväxt mestadels hos sin moster Mimi. Paul McCartney förlorade även han sin mor vid ungefär samma tid (1956), vilket förmodligen bidrog till att svetsa dem samman.
Jag säger bara: - "Grattis på födelsedagen, John och må din exekutör ruttna i .......!"

Ulf Lindeberg