Nu är den här! Inspelningarna många har väntat på! En box med 4 CD's fullmatade med outgivna inspelningar från John Lennons arkiv.

Det hela började redan 1988 när det am. radio-nätet "Westwood One" planerade sin nya radio-serie, "The Lost Lennon Tapes". Det skulle bli något helt nytt inom musik-radion. Aldrig förr hade man gläntat på dörren, till någon av dom stora rock-stjärnornas arkiv. Plötsligt lät Yoko Ono am. lyssnare ta del av hundratals tidigare okända hemma-inspelningar, alternativa studiotagningar och unika intervjuer, med hennes man.
"The Lost Lennon Tapes", sändes varje vecka i c:a 4 år, över 200 1-timmes-shower. Nu sändes det inte 200 timmar outgivet material med John. De amerikanska programmen innehöll, som alltid, reklam-avbrott, stup i kvarten, eller snarare var femte minut och nytt material tillkom under seriens gång, dessutom spelades också Beatles-musik. Men, allt får, givetvis, ändå inte plats, i den här boxen.

Skivorna är uppdelade i 4 olika tids-perioder:
Den första CD'n, "Ascot", innehåller inspelningar från hans sista år i England.
Den 3:e sep. -71 lämnar John sitt gamla hemland, för att aldrig mer återvända, och bosätter sig i sitt nya, i U.S.A. och New York, men får inte permanent uppehållstillstånd, förrän 5 år senare. Enligt John's syster Julia Baird, som jag (hmmr, f. ö.) träffade i Liverpool, sågs de aldrig under hela hans tid i staterna, utan hade bara kontakt per telefon. Efter 10 år så planerade familjen Lennon att återses, efter julen/nyåret 1980/-81, men av förklarliga skäl, så blev det aldrig av.
"New York City", (den andra CD'n) , speglar hans första tid i U.S.A.
Hans s. k. "The Lost Weekend", när John och Yoko var separerade, är den tredje och "Dakota", innehåller outgivna inspelningar runt hans sista skiva, "Double Fantasy", men även fragment till postuma utgåvor som t. ex. "Milk And Honey".
Här kan man t. ex. hitta "Grow Old With Me", som ett tag var på tapeten att användas som en av The Beatles "ny-inspelningar" till gruppens Anthology-utgåvor. Och när man hör denna inspelning förstår man varför. George Martin, The Beatles gamle producent och arrangör har nämligen skrivit ett stråk-arr. till låten som Yoko har låtit spelas in nu i efterhand. Här blir det en liten "ljud-bilds-krock", kan man kanske säga. En "tunn" kassettbands-inspelning mixad med en stråkorkester!?

Självklart ska man ha klart för sig att dom flesta inspelningar finns i bättre och mer perfekta versioner på original-skivorna. Så man bör ju känna till dem först. Boxen innehåller förstås bara sån't som inte var ämnat till att ges ut, när det s.a.s begav sig. Och mycket på 2:an och 3:an är kanske lite för lika original-skivorna. De mest intressanta är det som avviker, som totalt annorlunda versioner av kända klassiker, låtar som aldrig hamnade på någon skiva. Parodier, på bl. a. George Harrison, men på framför allt Bob Dylan. Gjorda med ett stort hjärta. "Serve Yourself", t. ex. visar hur John enkelt "spottar" groteska "utsvävningar och allmänna påhopp", till höger och vänster, med en förkärlek för det engelska språkets möjligheter till olika känslo-uttryck. En klar höjdpunkt!?
Och "snacket", i studion, genomsyras av John's sarkastiska kommentarer. Man kan verkligen påstå att den Liverpoolska humorn är en tillgång. Det upptäckte jag inte minst när jag själv var där, för någon månad se'n. (Aug./Sep.-1998) Utan den hade musik-historien sett annorlunda ut, med tanke på att The Beatles "ut-flippade" press-konferenser blev som en del av "showen", och i bland minst lika uppmärksammade som deras live-framträdanden.
Ja, det här är en "matnytting" samling inspelningar med en av världens mest inflytelse-rika artister, för gillar man, som jag, att lyfta på stenar och botanisera bland fragmenten, av de första försöken till klassiska låtar, så ska man inte låta sig bli hämmad av att den här faktiskt fina och välgjorda boxen ändå kostar en del.
För den som tycker att hälften är nog, så ger man samtidigt ut, ett urval ur denna box, en enkel-CD, vid namn "Wonsaponatime".
Ja, självklart finns det mycket man skulle kunna tillägga, men...det får Ni själva upptäcka. För det är lite det, det handlar om. Känslan av att botanisera bland (tid.) oexploaterade och bortglömda gömmor, så lycka till i John Lennons skrymslen och garderober!

Ulf Lindeberg